Det finns gott om människor som påstår att de föddes som shopaholics. Jag är definitivt inte en av dem. När jag var mindre började jag gråta mer eller mindre varje gång mamma ville ta med mig på en shoppingtur, eftersom bland det värsta jag visste var att stå i ett omklädningsrum. Saker förändras, och mitt intresse för shopping har vuxit något brutalt sedan jag var tolv. Mina senaste inköp är ett bra exempel på detta: Ett paljettlinne och en kuvertväska med nitar från Lindex. Är fortfarande lite tveksam till om jag kommer att använda väskan, vill alltid ha så mycket prylar med mig, vad tycker ni?